Närbild på kvinna som klappar en hästmule. Illustration till text om Epilepsi

Om epilepsi

Ett epileptiskt anfall är inte en sjukdom i sig utan ett symtom på en störning i hjärnans signalsystem.

Ett epileptiskt anfall orsakas av en störning i balansen mellan olika nervceller i hjärnan. Störningen leder till att många nervceller som ligger intill varandra samtidigt urladdas elektriskt och som i sin tur ger upphov till ett epileptiskt anfall.

Ett anfall kan pågå från några sekunder upp till 5-10 minuter och upphör så gott som alltid spontant. Symtomen som följer beror bland annat på var i hjärnan urladdningen sker. Den kan begränsa sig till en mindre del av hjärnan - anfallet blir partiellt (fokalt), urladdningen kan också uppkomma samtidigt i hjärnans olika delar - anfallet blir generaliserat. Det partiella anfallets signalaktivitet kan också spridas vidare - anfallet blir då sekundärt generaliserat.

Under speciella omständigheter kan epileptiska anfall provoceras hos helt friska individer, i samband med extrema påfrestningar som t.ex. feber, sömnbrist eller utmattning. Enstaka anfall under sådana omständigheter innebär inte epilepsi.

När en person får upprepade epileptiska anfall utan samband med några extrema påfrestningar kallar vi det för epilepsi. Det fordrar utredning om anfallsorsaken är okänd och oftast också antiepileptisk behandling.